Workshop

Workshop

 

Min definition av en workshop är följande:

 

En träningssektion som är praktisk och där deltagaren själv får utnyttja sin kreativa och praktiska förmåga.

 

En tidssatt aktivitet som oftast sträcker sig från en halvtimme till några dagar.

 

Workshopens syfte tycker jag främst är att visa på den praktiska aspekten av ett arbete även om den kan blandas med teori.

 

 

Hur används workshops

 

Workshops används nästan alltid i utbildande eller marknadsförande syfte.

 

Worshopen gör det oftast lättare för deltagaren att förstå hur arbetet inom ett specifikt område går till och den gör det även lättare att förstå processer som ibland kan vara svårförklarade enbart på teoretisk basis. Därför är detta en bra metod att använda sig av i utbildande syfte.

 

I marknadsförande syfte används oftast workshops för att det dels ger en snabb inblick i ett ämne och dels för att många människor gillar att jobba praktiskt och kreativt.

 

 

Hur leds en workshop.

 

Oftast leds en workshop av en fasilitator men ibland av flera.

 

Fasilitatorns roll är att hjälpa deltagaren och med hjälp av sin expertis förklara för deltagaren vad målet och eventuellt syftet med worshopen är. Det kan till exempel vara vad som ska göras, vad ramverket för worshopen är samt komma med teoretisk kunskap och förklara varför deltagaren ska använda exempelvis en viss metod eller bara svara på frågor och vara behjälplig när det behövs.

 

En bra workshop fasilitator bör även låta deltagarna använda sin fria kreativitet för att skapa det den själv vill och testa olika metoder.

 

Fasilitatorn bör ej diktera vilkoren utan leda deltagaren rätt vid behov.

 

Diska               

 

 

 

 

  

 

 

Hitta en avgränsad aktivitet/företeelse.

Diska är något som jag verkligen borde göra men det är ju så tråkigt.                                                                                                                                                                                                                                         

Diska är som vi alla vet en tråkig hushållssysla som är sjukt tråkig men som dessvärre är en nödvändig syssla för oss stackare som inte äger en diskmaskin.

 

 

Analysera företeelsen som system genom att definiera följande:

 

Vem? Vilka aktörer finns?

Aktören är en diskare och ibland också en torkare, i mitt fall så är det jag och min flickvän som diskar hemma men detta kan ju variera beroende på hur familjens struktur ser ut. 

Vad? Målet med verksamheten?

 Målet med att diska är ju att få disken ren så att det finns rena tallrikar att äta på eller att bara att få det snyggare i köket.

Hur uppfylls målet?

 

Genom att diska (behöver väl ingen nämare beskrivning)

 

Vad lockar användaren att göra som systemet vill?

 

Användaren vill få det rent och vill ha köksredskap att använda för matlagning och bestick, glas och liknade för att äta och dricka med.

 

Vilka regler begränsar?

 

Det finns ju en mängd regler som begränsar hur disk utförs, i stort sett en utarbetad metod som de flesta av oss håller sig till. Vissa variabler finns dock som till exempel huruvida diskaren diskar över rinnade vatten eller inte. Varje familj kan också ha olika regler för hur och när och av vem disken ska skötas.

 

Ludifiera (spelifiera ) systemet.

 

Jag kommer på en mängd mer eller mindre bra spelsystem för att göra diskandet roligare. De vanligaste i en familj är nog att det används någon form av belöningssystem för att locka till exempel barn att göra denna tråkiga syssla.

Det är svårt att helt komma bort från belöningssytemet då det mesta upplevs som en belöning.

Här kommer i alla fall ett förslag på hur diskandet kan bli roligare i en familj.

Dela upp diskbänken i lika många rutor som diskande familjemedlemmar.

Ge alla föremål i köket en viss poäng (skriv en lista så det är dokumenterat). Till exempel kan en sked ha 1 poäng, ett glas 2, en stor kastrull 5 och så vidare.

För statistik på hur mycket alla medlemmar diskar. Torkning ger diskpoängen delat med hälften. En sked ger ett halvt poäng och så vidare.

Efter varje 100 poäng en diskare får så får denne exempelvis vetorätt i en fråga som familjen inte kan enas runt.

Vetorätt kan användas mot varandra men då måste den som battlar slänga in 200 poäng och så vidare. Kul va?

Dress Code

Varför dress code?

 

 

 

Under min utbildning har jag stött på fenomenet med dress code. Även om jag kan se fördelarna med det så säger något inom mig stopp. Jag vet inte vad det är men kanske är det rebellen inom mig som relaterar till Ebba Gröns gamla hit ”Vad ska du bli”. Detta vore den mest troliga orsaken till att jag irriterar mig på slipsar och polerade skor.

Dock tror jag att det är mer komplext och att det finns flera grunder.

Drescode verkar vara något som finns direkt och indirekt överallt i samhället. Jobbar du på kontor måste du ibland ha slips och kavaj. Är du gothare bör du ha en svart skinnrock och höga kängor för att nämna några exempel.

 Jag letade runt lite på internet om varför vi över huvud taget bryr oss om hur kläder ser ut. På Wikipedia hittade jag en intressant grej som handlar om Human physical appearance. Det står följande:

 

Variations in the physical appearance of humans, known as human looks, are believed by anthropologists to be an important factor in the development of personality and social relations in particular physical attractiveness. There is a relatively low sexual dimorphism between human males and females in comparison with other mammals. However humans are acutely sensitive to variations in physical appearance, some theorize for reasons of evolution. Some differences in human appearance are genetic, others are the result of age or disease, and many are the result of personal adornment.

Some people have traditionally linked some differences in personal appearance such as skeletal shape with race, such as prognathism or elongated stride (but this is a controversial and sensitive matter). Different cultures place different degrees of emphasis on physical appearance and its importance to social status and other phenomena.

 

 

Om jag förstår texten rätt så handlar det om att utveckla sin personlighet för att underlätta för sig i sociala samanhang, men även för att attrahera en partner.

Hur blir det då om ett företag bestämmer att alla ska se likadana ut? Borde inte detta då ta bort delar av ens attraktionskraft och personlighet?

Och är detta då i sådant fall bra?

 

Vad säger forskningen?

 

 

 

Jag letade länge på internet efter forskning som påvisar positiva effeckter av att ha dress code, det närmsta jag kom var arbetsmiljölagar som påvisar nyttan av skyddsutrustning och att bära funktionella kläder. Jag tycker detta dock är en helt annan fråga som är svår att ha några negativa synpunkter om.

Jag hittar faktist inte mycket alls om detta, det jag däremot hittar är en mängd åsikter och forskning som berör skoluniformer. 

Jag läste igenom en c-uppsats av Anders Lowèn och Monika Jovanovska som bygger på intervjuer med lärare där fördelar och nackdelar tas upp.

Länken till deras c-uppsats finner du här under. Av utrymmes skäl väljer jag att inte lägga upp den här.

 

 

http://eprints.bibl.hkr.se/archive/00001020/01/Exarb_Jovanovska_Lowen.pdf

 

 

 

 

 

 

 

I den här c-uppsatsen tas det upp både för- och nackdelar med skoluniform. De två största fördelarna är att det kan minska mobbning och att det främjar att barn umgås oavsett huruvida deras föräldrar är rika eller inte.

Dock så finns det mycket lite underlag som kan styrka att det verkligen är så att mobbningen minskar på grund av skoluniform. På många engelska skolor har man stora problem med mobbning och detta trots att dom har skoluniform.

I Sverige har vi inte haft skoluniform sedan 1870. Det har varit på agendan vid en rad olika tillfällen att införa det, men beslutet har alltid blivit ett nej.

Anledningen till detta är mycket av samma skäl som jag kommer att ta upp under mina egna åsikter.

 Alltså har regering och riksdag gång på gång beslutat att det inte ska införas någon skoluniform i svenska skolor. Varför är det då så att vissa företag vill ha dress code?

 Är det så stor skillnad på lönerna på företag att det syns hur mycket olika personer tjänar och att detta då kan leda till motsättningar?

 Eller förekommer det mycket mobbning på företag på grund hur olika personer går klädda?

 

 Varför dress code på företag?

 

Efter ett ivrigt sökande efter svar hittar jag följande på sidan

 

http://www.libsci.sc.edu/bob/class/clis724/SpecialLibrariesHandbook/neal.htm:

 

 Why are we implementing a dress code?

In libraries with a great deal of interaction with the public, image is very important. Many people will be turned off by staff members who dress sloppily or wear clothing with potentially offensive images or words. This type of dress can also have a serious negative impact on employee performance as well. If a coworker proves to be a distraction, the other employees will have a hard time concentrating on their work.

In a library where the staff only interact with other employees of the same company, improper attire can project a negative image as well. If the library staff does not dress as well as coworkers, there will be some resentment. At the very least, the library staff needs to dress as well as the users of the library in a corporate setting.

If there are problems with a particular employee dressing badly or not maintaining proper hygiene, the option of setting a dress code for all staff members is an easy, non-confrontational way of solving a problem. Many librarians have an aversion to possible conflict in the workplace and want to avoid any possible altercations. While this is not an optimal stance for a manager to take, we must face the fact that this is so. It can be said that establishing a dress code is an overreaction or a show of cowardice in this situation, but it can be a relatively pain free method of dealing with this problem as well as eliminating this predicament in the future.

 

Alltså om en anställd är slarvigt klädd eller har upprörande budskap på kläderna så kan det påverka både kunder och kollegor.

 Frågan är bara vem bedömer vad som är slarvig klädsel eller inte och det finns väl lagar som säger att personer inte får bära exempelvis nazistiska symboler.

 

 

 

 Vad fins om dress code på bloggar?

 

I min dammsugning om dress code på internet så hittade jag även en hel del råd om vad som är den korrekta dress coden i olika sammanhang. Bland annat så hittade jag på bloggen http://internqueen.wordpress.com/  följande text:

We’ve all seen what others wear to internship or job interviews and been very judgemental. That skirt’s too short. Is she trying to be seductive ? Those pants don’t match that jacket ! Why is she wearing hooker heels to a professional interview ? Why does he look like George of the Jungle for an interview ? Her dress looks like it’s from the 1984 Ann Taylor catalog.

Anyhow, I wanted to go through a list of tips so that we all are aware of what IS acceptable to wear to an interview and what is NOT. These tips are for the average business interview (ie: marketing, journalism, public relations, finance, law, advertising, media, etc). Just because you are interviewing to be an intern does NOT mean you get to DRESS like a college kid. The same dress code standards should be obeyed – as if you were an employee of the company. Good luck.

 

Den mening jag framförallt reagerade på är:  Just because you are interviewing to be an intern does NOT mean you get to DRESS like a college kid. Hur ser en sådan ut, kan inte de ha en mänd olika stilar, eller finns det ett generellt begrepp om hur en ”college kid” ser ut?

 

 Mina egna åsikter om dress code

 

Efter att ha sökt igenom forskning på Wikipedia, bloggar och hemsidor slår det mig att jag fortfarande inte har ändrat åsikt om dress code. Jag har däremot fått en bättre grund om varför jag tycker som jag tycker. Här under följer egna åsikter om dress code. Den vetenskapliga undersökningen jag refererar till här under är från ett TV-program som jag tyvärr har glömt namnet på. När jag skriver att det finns många som så refererar jag till en personlig undersökning jag har gjort bland mina kompisar.

 Jag har full förståelse för att man har ett blåställ om man är snickare eller gröna kläder då man är militär då det finns praktiska nyttor i detta.

 

 

Men kläder som du blir mer eller mindre tvingad att bära som inte fyller någon praktisk nytta, tycker jag är att kränka en individ, nästan på gränsen till rasism.

Att vi i våra kommande yrken kanske kommer att hamna på jobb som har denna förlegade regel är egentligen hemskt. Det är hemskt för individen som tvingas bära kläder han inte står för eller känner sig bekväm. Men det är även hemskt så till vida att du antar att din beställare har fördomar.

Beställaren kan mycket väl ha dessa fördomar och de har troligen uppståt just på grund av ett bruk av dress code. Det har aldrig hänt att beställaren har anlitat en punkare för att utföra dess beställningar då inga sådana existerar i den världen.

Alltså en rent rasistisk tanke byt skinn eller försvinn.

 

 ( kkk har alltid använd sig av dress code för att dölja personernas identitet )

 

Dock minns jag en föreläsning som jag kom ihåg som den bästa förläsning jag varit på. Det var troligen inte den bästa föreläsningen men jag kom ihåg det som att det varit det. Varför jag gör det beror på att jag själv kanske dömer folk efter utseende.

Det var en föreläsning som handlade om hur man skulle undvika fallskador inom vården. Det intressanta var att föreläsaren var tatuerad i princip från huvudet ner till fötterna. Han såg ut att ha suttit inne några vändor och hade spenderat några år på gym och hade ett antal piercingar.

Om mina förväntningar var låga ska vi inte tala om hur mina arbetskamraters förväntningar var eftersom de främst var övremedelålders kvinnor.

Dock tog föreläsaren oss alla med storm vilket inte var så svårt då förväntningarna var körda i botten. I detta fallet blev definitivt hans udda utsende och klädsel en fördel. Alla blev intresserade av vad han sa, alla kommer ihåg föreläsningen och pratar om den fortfarande. Inte minst så fick han alla att reflektera över sina fördomar. Altså att ha ett udda utsende gör att folk kommer ihåg dig. Inte bara dig utan faktist även det du sa eftersom förläsningen inte hålls av ännu en slipps gubbe.

Att det är på detta viset har visats i mängder av forskning. Det har till exempel visat sig att om du har en godispåse med tio svarta godisar och tio röda där en röd godis smakar lakrits så kommer du givetvis ihåg den konstiga godisen som smakar lakrits. Även om du blandar en godispåse med en massa godis där en bryter av färgmässigt från smak kommer du att komma ihåg vad den godisen smakar.

 

Jag förstår dock att det i vissa sammanhang kan bli problem med att se ut hur som helst. Framföralt med subkulturer som står för väldigt starka åsikter som till exempel nynazister eller liknade. Men alla kläder är laddade mer eller mindre, vi dömer nog alla hunden efter håret. Men att säga att slipps och kavaj är mindre laddat än ett par slitna jeans och en t-shirt med tryck på håller jag inte med om. Slips är för många som ett förtryck. Att man är en slav under kapitalismen, företaget, myndigheten, staten eller liknade. Dessutom så ser en del människor på slipsen som en symbol för maktförtryck.

En orsak till att slips och kavaj fortfarande ses som det beror inte längre på att det bara är en viss grupp i samhället som har råd att klä sig så, utan snarare att politikern som arbetar med ungdomsfrågor och besöker gymnasieskolor inte tar av sig slipsen då han träffar ungdomarna. Men ungdomen som blir politiker blir tvingad att bära slipsen om de vill ha ett jobb inom politiken.

 Förhoppningsvis kommer dress coden att helt försvinna även om en gammal förlegad maktstruktur kan vara svår att bryta. Dock så ser jag att det börjar bli mindre lt för att slippa det.

 

Slutsatts

 

Därför är jag emot dress code.

 1 det håller fast vid fördomar

2 i regel så håller det även fast vid något som av vissa upplevs som förtryck

3 det kränker individens yttrandefrihet

 

 

4 Det kan sålla bort många individer som skulle kunna vara en resurs, eftersom de väljer bort företaget eller branschen.

Exempelvis skulle ett företag med dress code ha extremt svårt att locka till sig en person med någon form av estetisk ådra.

5 det kan i många fall hämma kommunikationen snarare än gynna den.

6 Det ifrågasätter din kunds intelligens och antar att kunden har fördomar 

 

 Vad är bra med att ta bort dress code

 1 Individen sätts i fokus

2 En blandning av olika smaker och stil hade gynnat dialogen i många fall

3 Det hade kunnat förinta en rad fördomar, som i sin tur hade get positiv feedback till företaget.

4 Det skulle locka till sig oväntade resurser och tankegångar i form av individer som normalt sätt inte hade valt detta företaget eller branschen.

5 Gratis pr till företaget då de sticker ut från mängden.

 Sist men inte minst så umgås jag mer än gladeligen med mina vänner som är slipsnissar, punkare, hårdrockare, hiphopare, nördar, ghotare, syntare, gay, hattbrukare eller rent av nudister utan att jag har en åsikt om deras kläder och de umgås lika gladeligen med mig. Jag tycker det handlar om att respektera människor för deras inre och inte döma hunden efter håret. Ta lärdom alla ni företag som tvingar på människor kläder som inte fyller någon som helst funktion.

1 Författarna till boken Game Design Workshop diskuterar begreppet ”premiss” (sidorna 91–93). Förklara vad de menar med det begreppet.

 

 

Premissen i ett spel är enligt boken Game design Workshop det inledande anslaget som förkunnar temat på spelet och oftast vilka karäktärer eller händelser som är de primära. Anledningen till att man har en premiss är att skapa ett ramverk för spelaren eller för spelarna att förhålla sig till. Det kan även fungera som en stämningsskapare.

 

 

2 Beskriv premissen i tre spel som du har spelat och förklara hur dessa premisser förhöjde spelupplevelsen.

 

When we where fighting

 

 I rollspelet when we where fighting  introduceras spelaren för vilken tid det är, det vill säga 1460-tal samt vilken roll spelaren har i samhället. Spelaren får också veta var den befinner sig och vilka primära mål spelaren har samt vilken relation spelaren har till sina medspelare. Detta gör att spelaren omedelbart kan sätta sig in i sin karaktär och veta vad den kan och inte kan göra. Till exempel skulle det inte för någon av spelarna i spelet gå att surfa på internet eller köra bil.

 

                                

 

 

 

Simon the socere 2

 

I dataspelet Simon the socere 2 introt blir spelaren introducerad för huvudrollskaraktären i introtexterna.

Spelaren får se en komiskt ritad fantasy trollkarl springa runt och med mer eller mindre lyckade trolleritrix hjälpa förtexterna att dyka upp. Spelaren får med en gång reda på att det är en fantasy miljö och att Simon är en minst sagt klumpig trollkarl som visserligen besitter magiska krafter men som inte riktigt vet hur han ska hantera dem. Längre in i introt får spelaren i alla fall en hint om att det är ett problemlösar spel. Om än ett ganska så humoristiskt sådant.

 

 

 

 

 

Sacred

 

I Dataspelet Sacred blir spelaren även här introducerad till en fantasymiljö. Ett gäng impar förbereder en satanistisk ritual som en ond magiker ska använda för att kalla fram en demon. När trollkarlen kommer in med ett gäng troll som livvakter blir imparna rädda och springer därifrån. Trollkarlen utför besvärjelsen och tillkallar en demon som ser ut som djävulen själv. Men något går snett, imparna har inte gjort alla förberedelser och demonen vänder sig mot magikern. Magikern försöker desperat slänga besvärjelser mot demonen men de studsar av honom som regndroppar, och magikern dör eller blir demonens slav, detta framgår mindre tydligt.

I premissen till Sacred får spelaren lära känna miljön han får se sin fiender och av stämningen framgår det rätt tydligt att det inte är något humoristiskt spel. Spelaren får dock inte i det här läget någon hint om vem han eller hon spelar för karaktär.

 

 

 

 

 

 3 I ett senare kapitel ges exempel på olika punkter som kan vara bra att ha med i ett designdokument. Läs punkt 7 Story (sidan 374–375). Hur tror du att författarna ser på berättelser (story)? Använd begreppen spelaren som publik och spelaren som författare.

 

Författaren menar helt klart att spelaren är publik och att spelaren inte är den som kan skriva storyn. Men det finns en rad exempel där spelaren i stor grad skriver sin egen historia och där gamedesignern bara har satt ramverket som spelaren ska förhålla sig till mer eller mindre styrt. Exempel på detta är så gott som alla rollspel. I rollspelet When we where fighting skapar spelarna sina egna scener och är i alla högsta grad en del av författandet. Det enda som gamedesignern i det här fallet lägger sig i när det gäller berättelsen är:

 

1 Att spelarn måste förhålla sig till ett tärningssystem när det blir konflikt.

2 Att spelarna måste hålla sig till scener när de berättar.

3 Ett tärningssystem som avgör vems tur det är.

4 Tiden, miljön, startförutsättningarna och att spelarna spelar mänskliga personer.

 

Förutom dessa punkter så författar spelarna och spelledaren själva storyn.

One Man Band

Analysfrågor: One Man Band 

Här är analysfrågorna för måndag eftermiddag. Analysera filmen One Man Band.

1.      Vilka är berättelsens karaktärer?

2.     Vilka val gör karaktärerna?

3.     Baserat på deras val, hur kan man beskriva karaktärernas personligheter?

4.     Hur går det för dem?

5.     Tema = 3 + 4.

 

1 Flickan, musiker 1, musiker 2, brunnen och den rika människan som ger flickan pengar.

 2 Det görs en mängd olika val, framförallt av flickan. I början så väljer hon att inte lägga pengarna i brunnen. Musiker 1 väljer att börja spela precis när flickan ska lägga pengar i brunnen. Musiker 2 väljer att försöka konkurrera med musiker 1 om flickans peng. Då väljer musiker 1 att skärpa till sig och göra bättre ifrån sig och så här håller det på tills de gör flickan rädd. Det resulterar i att flickan tappar pengen i en brun. Då gör flickan valet att kräva tillbaka pengen av någon av musikerna, men de har inga pengar. Så istället väljer musiker 1 att ta en fiol av musiker 2  och ge den till flickan. Flickan väljer då att börja spela. En rik person väljer då att ge henne en hel kappsäck med pengar. Hon väljer därefter att retas med de båda musikerna innan hon slänger två mynt i brunnen ( fontänen)  så att de hamnar ett antal meter över marken. I slutscenen så väljer de båda musikerna att försöka samarbeta för att komma åt mynten men de håller på ända in på kvällen och så vitt jag vet försöker de än.  

 3 Flickan har en slant hon vill spendera men hon är tveksam på vad. Musikerna blir i detta fall någon slags form av konkurrerande försäljare. I början så blir flickan imponerad. Men efter ett tag blir hon mest förvirrad och till slut ledsen. Hon känner att hon inte har makten över myntet och tappar det till slut. Men i slutet på filmen så tar hon tillbaka makten när hon får en massa pengar.

 Flickan skulle jag beskriva som osäker, spontan, talangfull.

 Musiker 1 är bufflig, girig, uppfinningsrik, konkurrensinriktad.

 Musiker 2 är sofistikerad, girig och uppfinningsrik, konkurrensinriktad.

 Brunnen är bara tyst och gör ingen anspråk på någonting.

 Den rika personen tycker om barn som spelar fiol och är uppenbarligen rik.

 4 den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Scrum

Scrum 

 

Jo det var intressant att testa på att jobba med Scrum som projektmodell.

Jag är inte helt säker på att vi följde Scrummodellen till punkt och pricka, men slutresultatet blev ju bra så det gjorde troligen inte så mycket. Den ändrades och misstolkades även en del  under veckans gång vilket i vissa fall ledde till en del förvirring.

 

Jag som var Scrummaster hade kanske en speciell roll när det gäller projektet. I viss mån tyckte jag nästan att jag blev Scrummaster över hela projektet då jag märkte att alla nummer ledde till min mobiltelefon. Detta var bara kul men jag hade nog svårt för att få alla lika engagerade i festen som jag själv var.

 

Fördelarna med skrum tyckte jag var att jag som Scrummaster hade en god överblick över hela projektet. Problemet var kanske att det blev lite väl många bollar att ha i luften då jag kände att alla som var delaktiga i festfixeriet vände sig till mig. Men det var en bra övning att se att jag klarade att hålla så mycket koll som jag faktiskt gjorde.

 

En annan stor fördel med Scrum var att jag tyckte att det lades så mycket mer tid på utförandet istället för att planera inför det som skulle göras. Detta passade mig perfekt, eftersom jag är tämligen dålig på att göra diagram, tidsscheman, milstolpeplan med mera. I Scrum var det mycket lättare att få en överblick och veta när något faktiskt var klart. Inte minst vem bryr sig egentligen om en power point så länge inget faktist har blivit gjort. Jag känner i bland att när man använder Vattenfallsmetoden så krävs det en snygg presentation för att visa varje del i projektet. I scrum har ju alla koll på vad alla gör så då behövs det bara en presentation över den färdiga produkten eller vad det nu är man ska göra.

 

En annan sak som jag tyckte var mycket positiv var att det enligt Scrum modellen hölls fasta möten och att vikten av att vara på plats betonades.

 

Personligen tyckte jag kort och gott att Scrum var mycket roligare och kanske även en mer effektiv projektmodell att använda än vad Vattenfallsmetoden är. Den känns faktiskt lite mer mossig i jämförelse. Scrum känns även lättare att lära sig som model betraktat. Alltså den fokuserar mer på vikten av ett bra ledarskap som jag tycker är den viktigaste delen i ett projekt och lite mindre på diagram, presentationer och dylikt.

 

Det som var lite problematiskt under det här projektet var att jag tror att över hälften av klassen inte hade någon större koll på hur Scrum egentligen fungerade. Detta berodde väl till stor del på att det var väldigt hög frånvaro när Scrum gicks igenom. Men det kan man ju knappast beskylla Scrum för. En   annan sak som hände var att vi tenderade att bli en stor grupp. Detta tror jag var bra för vissa och mindre bra för andra som kanske hade svårare att visa framfötterna och fokusera på sin del av att fixa festen.

 

Jag tror att jag i framtiden, om jag ska jobba som projektledare, kommer att förespråka Scrum som arbetsmodell. Jag har nämt en mängd fördelar som jag tycker att den har. Men dess främsta fördel är ju att den följer en priolista i stället för en tidslista. En annan sak som jag tror att Scrum gör är att den får de medverkande att känna att de är del av något större. I och med att de får reda på vad alla andra i olika projektgrupper gör tror jag det höjer motivationen, sammansvetsningen på företaget och kanske till och med väcker viss tävlingsinstinkt hos vissa av deltagarna. Jag tror även att det skulle gå att använda Scrum med en del modifikatoner även i ett klassiskt Vattenfallsprojekt. Även fastän väggarna inte är på plats kanske du på något vis kan börja jobba på taket? Eller så kanske bara jag är för visionär.

 

Lia

HELLO FRIEND

 

är ett företag som i huvudsak bygger spelliknade produkter som hjälper företag att själva bli ledningsrådgivare.

HELLO FRIENDs ingång är att i huvudsak syssla med ett coachande perspektiv som jobbar med mjuka värden. 

Detta gör HELLO FRIEND genom att skapa produkter som hjälper till att stärka självkänslan, hälsan, det positiva tankesättet 

samt öka och göra kommunikationen bättre hos de anställda på företag.

 

HELLO FRIEND jobbar även direkt med ledningsgrupper genom att öka idégenerering och få dem att tänka mer okonventionellt.

Grupperna får öva sig på att tänka utanför vanetänkandet samt realisera okonventionella idéer.

De får också lära sig att på ett demokratiskt sätt låta den bästa och mest slipade idén bli den som det läggs mest fokus på. Detta görs

hela tiden med ett coachandeperspektiv i botten där det läggs fokus på det som är positivt.

 

 

 

Topston är en av  HELLO FRENDS produkter

 

 

HELLO FRIEND jobbar även som fasilatorer och som rena managementcoacher. Vissa av HELLO FRIENDS kommande produkter handlar om

hur man kan använda befintlig teknik på ett mer effektivt sätt. Samt hur företag kan hitta rätt personal vid nyanställning eller omstrukturering.

 

Förutom dessa primära sysslor så antar sig HELLO FRIEND även en del andra projekt som inte hör till dess premära kundkrets.

 Detta görs franförallt i marknadsförande syfte.

 

 

Görande

 

Min tid på HELLO FRIEND har varit extremt rolig och lärorik på en mängd olika sätt. Det som kanske har varit det alldra bästa med tiden på HELLO FRIEND är

att jag har fått applicera mina kunskaper från utbildningen i praktiken, då framförallt mina kunskaper om speldesign i form av att faktist utveckla

 ett helt spel (TOP STONE) från början fram till den färdiga produkten.

Jag har även varit med i förstadiet när det gäller utvecklingsfaserna av en hel rad andra produkter, såsom moduler till outlock,

ett deltagarkulturellt och kreativitets genererande spel åt ett museum i Japan.

I utvecklingsfasen av TOP STONE kom det fram ett annat spelsystem som senare skulle komma att bli ett annat kreativitetsgenererande

spel som döptes till KREATZY.

 

En annan viktig del i i arbetet jag fick utföra på min Lia var att jag vid flera tillfällen fick en chans att vara fasilitator.

Dels i samtliga speltester som under min tid blev med 10 olika testgrupper.

Där fasiliterade jag några av dem helt på egen hand.

 

Förutom att jag har jobbat med spelutveckling och fasilitering har jag även jobbat en del med sälj.

 

 

Lärande

 

Jag har lärt mig en hel del på min Lia hos HELLO FRIEND. Allt ifrån att jag fått en ordentlig inblick i HELLO FRIEND till att verkligen förstå vad Johan el Lassbo säger.

Men även att jag har blivit en bättre projektledare och fått en djupare förståelse för hur ett eget företag drivs och hur tidsprioriteringarna ligger.

Jag har ju självfallet som ni förstår av texten ovan även tränat mina kunskaper om speldesign och övat upp mina fasilitator kunskaper.

Det jag även tycker att min Lia har gett mig är en djupare förståelse för begrepp som jag inte hade 100 procent grepp om innan. Som till exempel webb 2.0, och vikten

av att befinna sig i den proximala zonen. Men även vikten att tagga, cps the redwall, shelling principen m.m och hur dessa principer

 och läror kan appliceras på verkligheten. Sist men inte minst så har jag blivit en ofantligt mycket bättre hissnackare.     

 

 

Tyckte att i samtliga fall att jag behövde använda ett rätt så instruerandeförhålingsett.

Projekt icebug

Projektet vi gorde åt IceBug blev lyckat. Vi fick i uppdrag att sälja 1000 IceBug skor på olika löp event. Här under kan ni se resultatet av vår förstude. I projekt-icebug fungerar ej länkarna , därför la jag till budgeten och gantten som ett galeri.

 

projekt-icebug2

Lia rapport

Lia rapport. Del 1

Efter att under 2 månader  försökt få en lia i eventbranschen, men bara möts av tomma löften, hånfulla skratt och besserwisseri,  insåg jag att jag måste börja tänka i andra banor. Vid det här laget skulle jag varit ute på min lia redan i förrgår, en smygande panik känsla började sprida sig från magen och ut i varenda cell. Tänk Daniel. Vem skulle ta in någon med så här kort varsel ?

När man står där upp tryckt mot en vägg med en gevärspipa riktad mot tingen, blir man desperat. Ringer kompisar man inte har pratat med sen i lekis. Ringer gamla ex och deras pojkvänner samt släkt som man hade glömt bort att man hade . Alla får höra hur desperat man är. Tro ni att det hjälpte, fick jag en Lia nu? Nä, blev bara ännu mer förnedrad och paniken blev om möjligt ännu värre.

Ska man göra något får man göra det själv, tänkte jag. Så gick det upp ett ljus, mitt gamla gymnasieskola, de måste ju vilja ha mig.

Jag kontaktade dem, de verkade intresserade. Jag fick skriva ett par mail till skolan, och på söndagen ringde en lärare med namn Annie och sa att jag kunde börja på måndagen.

Det första mailet jag skrev såg ut så här:

Hej mitt namn är Daniel Larsson! Anledningen till att jag skriver till er är att jag går en KY-utbildning i Göteborg som heter ”projektledning med inriktning spel”. Vi har under hösten läst upplevelsebaserat lärande och med hjälp av det utvecklat en mängd spel och övningar för gymnasieskolan. Våra lärare heter under den här kursen Carl och Karl och jobbar på Grul. Om du inte känner till Grul sedan innan så står det mer om dem på deras hemsida http://www.grul.se/news.php. Min praktik kommer pågå i fem veckor och under den tiden skulle jag vilja hjälpa lärarna att börja använda mer pedagogiska spel i klassrummen. Pedagogiska spel innebär allt från små fem minuters spel som handlar om att få en lugnare klass till stora projekt så som FN rollspelet som syftar till att eleverna ska få en bättre uppfattning om hur FN fungerar.  Varför jag vänder mig till Sturegymnasiet är för att jag själv har gått där, gick ut -01. Så partisk eller ej, men jag tycker Sturegymnasiet är det bästa gymnasiet i hela landet. Jag vet även att ni tänker nytt och har bra lärare som är lätta att samarbeta med. När vi presenterade våra spel på en del skolor i Göteborg så mötes vi av enbart positiva rektioner. Lärare är extremt tacksamma när de får metoder om hur man på bästa sett kan fånga elevernas intresse. På Sturegymnasiet så tror jag att många av lärarna, framförallt i kärmämena, skulle tycka att det hade varit intressant, då det finns mycket annat på Sture som lockar. Som kameror, studios, danssalar m.m. Vet själv när jag gick där att hur intressant jag än tyckte att historia och matematik var så ville jag helst ut och fota och filma hela dagarna. Det jag kan bidra med är att för det första att handleda lärare som aldrig har satt upp ett pedagogiskt spel förut. Detta görs bäst genom att var med på lektionerna. Hjälpa lärare att hitta material till bra spel. Kan även lära ut vissa enklare aktiviter och övningar som lärarna kommer ha stor nytta av. Om ni vill skulle jag kunna ägna hela min tid till att sätta upp ett FN rollspel. FN rollspelet är ett stort spel som kräver tid och engagemang, skolor som en gång har satt upp det brukar fortsätta med det år efter år och det brukar bli bättre för varje år. Ofta om man frågar en elev vad han tyckte det bästa under sin gymnasietid var så kommer FN rollspelet alltid upp. Jag skulle även kunna ägna tid åt att göra ny pedagogiska spel. Genom att jag gör praktik hos er så kommer det även att resultera i en möjlig framtida samarbetspartner i Academedia, som har ett stort kontaktnät inom media och de estiska yrkerna. Övriga fördelar med att ha mig hos er är att jag känner till sture, känner en del av lärarna då jag har haft dem själv. Kommer ej behöva någon handledning. Kommer behöva tillgång till en dator med internet och en skrivare. Om detta inte är möjligt kan det lösas enkelt genom att jag använder min egen laptop.    Varför använda sig av spel i undervisningen? Jo, alla spelen vi jobbar med har ett pedagogiskt och upplevelsebaserat innehål. Det är roligare att lära sig saker om man får en upplevelse och har kul på samma gång. Ungdomar älskar att spela spel och det är ett fritidsintresse som bara växer. Att använda sig av spel fångar oftast även de eleverna som är skoltrötta. Kan se till mig själv att det som verkligen har fastnat under den utbildningen jag går nu är sådant som jag har lärt mig när vi har testat olika former av pedagogiska spel. Som min lärare sa: ”det är kul när du möter en elev 5 år efter han har gått ut skolan och han fortfarande kommer ihåg just din lektion och vad han lärde sig där”.  Det som hade varit extra kul att göra min praktik på Sture hade varit att återse gamla lärare. Att få jobba med ungdomar och att vistas i en fantastisk arbetsmiljö som jag tycker finns på Stureskolan. Det brinner i knutarna. Tyvärr så är jag ute i sista sekunden med det här. Detta beror på att jag var lovad en plats på ett eventföretag här i Göteborg men de drog sig ur i sista stund. Så ska ut på min praktik så fort som möjligt nu. egentligen redan nu måndag den 28/1 men förstår att det blir en omöjlighet.  Om du vill veta mer av vad jag har gjort kan du besöka min Blogg:http://daniellarsson.wordpress.com/Ringa: Min lärares blogg:http://spelarkitektur.wordpress.com/projektledning-inriktning-spel/telefon nr:  

Tänkte det kunde vara intressant att läsa mitt brev, jag skulle gärna vilja se andras mail som de har fått lia på.   

Lia rapport del 2

 Annie, som min handledare hette, visade sig vara en pratglad öppen kvinna med skinn på näsan. Hon hade varit aktiv i 68:a rörelsen och rebellen i henne fanns i alla högsta grad kvar. Hon hade nog inte så mycket koll på vad jag skulle göra så det första jag fick göra var att förklara. Första dan ägnade jag mig mest åt att förbereda mig inför nästkommande. Det var grymt kul att bara få sitta i ett lärarrum. Man har ju alltid undrat vad lärare pratar om mellan lektionerna. Det slog mig att de lärarna jag satt med, som alla var på samhällsprogrammet, hade extremt lite koll på vad som gjordes på t.ex. mediaprogrammet.  Detta fick mig att tänka på att det skulle kunna finnas andra uppgifter som man skulle kunna göra på en gymnasieskola än vad jag skulle göra. En teambuldning för lärarna hade inte varit så dumt. Eller att samordna resurserna bättre.Men min uppgift på skolan blev följande:Att sätta upp pedagogiska spel för eleverna.Att själv bli grym på att handleda spel i en klass.Att visa lärare hur man sätter upp pedagogiska spel och hur man kan använda dem i undervisningen.Att själv lära mig hur lärare undervisar och vad det finns för fördelar och eventuella nackdelar med att använda spel för undervisningssyfte.Det skulle visa sig att det mest fanns spel som berörde samhällskunskap och sexualkunskap. Detta var lite synd då det visade sig att det fanns ett stort intresse även i andra ämnen som t.ex. matte eller språk. Jag fick redan från början jobba väldigt självständigt, vilket jag hade sagt att jag ville göra. Det enda kravet jag ställde var att jag skulle ha tillgång till en dator, vilket jag fick.Innan jag skulle hålla min första lektion så måste jag erkänna att jag var lite nervös. Det gick dock förvånansvärt bra och jag tror inte eleverna märkte att det var den första lektion jag någonsin hållit. Under de fem veckorna jag var på Stureskolan så var jag i 13 olika klasser. Några av dem hade jag fler en gång. Jag skulle tro att jag på ett ungefär fick träffa 200 elever.Jag satte upp sex olika spel, plus några icebreckers . De spel jag körde mest var handelsspelet och kollektivet .  Vissa av spelen tog rätt mycket tid att förbereda,  jag skulle säga att en fjäredel av tiden gick till att förbereda spel inför nästa lektion. Jag stötte på problem när jag lovade ut ett spel som jag efter att ha läst igenom det kände att jag inte kunde handleda. Anledningen till att jag inte kunde det var dels att det krävde två klassrum, samt två handledare. Sen förstod jag inte själv hur man skulle få fram poängen i spelet.  Jag fick avboka ett par lektioner på grund av det här. Spelet i fråga var ett spel som heter Bahiti och som jag skulle satt upp på några religionslektioner. Efter som jag inte ville avboka alla religionslektioner jag hade bokat in, så satte jag mig och skrev om ett spel avsett för samhällskunskap och anpassade det mer till religion. När det krisar blir man Tysk som man kanske hade sagt på spelspråk. Förutom att sätta upp spel och förbereda dem, så hade jag även en del möten med lärare. Jag berättade lite om Grul, visade och gav en del råd på hur de kan använda sig av spel i undervisningen. De allra flesta lärare var väldigt positiva och  intresserade av att kunna använda sig av spel i undervisningen.Övrigt tid ägnade jag mig åt att ragga lektioner, som jag skulle kunna få hålla i. Eller att läsa på om olika spel. Åtta dagar gick bort på Sture detta på grund av att det kom ett sportlov. Vilket inte var så dumt, en studiedag, en planeringsdag, samt att jag var tog ledigt en dag för att gå på begravning. De två första veckorna hade jag fullt med jobb, tyvärr blev det lite tunnare de sista två. Jag försökte då att maila och ringa lite andra skolor men fick aldrig några svar, eller fick inte tag i rätt person att prata med.  Totalt sett skulle jag nog säga att jag hade en 70% tjänst på Sture, detta var som jag såg det den enda nackdelen då jag gärna haft lite mer att göra.Min handledare.  Var kanon. Jag tror hon upplevde mig som rätt självgående. Hon gav mig även frihet att komma och gå som jag ville. Det jag behövde hjälp med var att få kontakt med lärare, vilket hon hjälpte mig med. Hon fick mig att känna mig välkommen och vi tjabbade en hel del om det mesta.  Att vara lärare var kul. Riktigt kul faktiskt. Framförallt när eleverna tyckte det var kul. Det skiljde mycket från klass till klass hur de olika spelen fungerade. Jag kände därför att det kan var bra att känna till klassen innan man går in och sätter upp ett spel, eftersom vissa diskussionsspel fungerar väldigt dåligt i väldigt tysta klasser. Kollektivet var kanske det spelet som fick mest olika resultat beroende på vilken klass jag satte upp det i. I en klass uppstod det inga diskussioner alls, innan besluten fattades. I en annan var det 5 personer som pratade och de andra satt och kollade på klockan. I en tredje diskuterade de i all evighet utan att komma fram till ett beslut. Men överlag så fungerade alla spelen jag satte upp bra.

Lia rapport del 3

 Slutsatts och eftertanke. Det var väldigt kul att jobba på en gymnasieskola. Det jag hade gjort annorlunda om jag hade fått vrida tillbaka klockan hade varit att vara ute i mer god tid. Att göra lian på en skola var en nödlösning. Ingeting jag ångrar så här i efterhand eftersom det var grymt kul, men hade jag tagit kontakt med dem tidigare hade jag på ett annat sätt kunnat planera upp mitt arbete och förmodligen kunnat fylla alla mina timmar som jag hade där.Handledaren var fantastisk och jag kände att jag fick frihet under ansvar. Jag kände att jag utvecklades och lärde mig mycket av tiden jag var där. Det jag framförallt lärde mig var att bli bättre på att stå att tala inför människor, att fånga publikens (elevernas) uppmärksamhet samt att bli bättre på att se varje individ i en grupp. Tråkigt nog så fattades det mycket spel i de ämnena som kanske hade behövt det mest. Jag la även märke till en del strukturella problem som upplevdes av personalen i skolan. Jag tror att jag hade kunnat bidra med kunskap från vår utbildning till att fixa en del av dessa problem, men det är ett helt annat kapitel.