Min definition av en workshop är följande:

En träningssektion som är praktisk och där deltagaren själv får utnyttja sin kreativa och praktiska förmåga.

En tidssatt aktivitet som oftast sträcker sig från en halvtimme till några dagar.

Workshopens syfte tycker jag främst är att visa på den praktiska aspekten av ett arbete även om den kan blandas med teori.

Hur används workshops

Workshops används nästan alltid i utbildande eller marknadsförande syfte.

Worshopen gör det oftast lättare för deltagaren att förstå hur arbetet inom ett specifikt område går till och den gör det även lättare att förstå processer som ibland kan vara svårförklarade enbart på teoretisk basis. Därför är detta en bra metod att använda sig av i utbildande syfte.

I marknadsförande syfte används oftast workshops för att det dels ger en snabb inblick i ett ämne och dels för att många människor gillar att jobba praktiskt och kreativt.

Hur leds en workshop.

Oftast leds en workshop av en fasilitator men ibland av flera.

Fasilitatorns roll är att hjälpa deltagaren och med hjälp av sin expertis förklara för deltagaren vad målet och eventuellt syftet med worshopen är. Det kan till exempel vara vad som ska göras, vad ramverket för worshopen är samt komma med teoretisk kunskap och förklara varför deltagaren ska använda exempelvis en viss metod eller bara svara på frågor och vara behjälplig när det behövs.

En bra workshop fasilitator bör även låta deltagarna använda sin fria kreativitet för att skapa det den själv vill och testa olika metoder.

Fasilitatorn bör ej diktera vilkoren utan leda deltagaren rätt vid behov.

Diska               

Hitta en avgränsad aktivitet/företeelse.

Diska är något som jag verkligen borde göra men det är ju så tråkigt.                                                                                                                                                                                                                                         

Diska är som vi alla vet en tråkig hushållssysla som är sjukt tråkig men som dessvärre är en nödvändig syssla för oss stackare som inte äger en diskmaskin.

Analysera företeelsen som system genom att definiera följande:

Vem? Vilka aktörer finns?

Aktören är en diskare och ibland också en torkare, i mitt fall så är det jag och min flickvän som diskar hemma men detta kan ju variera beroende på hur familjens struktur ser ut. 

Vad? Målet med verksamheten?

 Målet med att diska är ju att få disken ren så att det finns rena tallrikar att äta på eller att bara att få det snyggare i köket.

Hur uppfylls målet?

Genom att diska (behöver väl ingen nämare beskrivning)

Vad lockar användaren att göra som systemet vill?

Användaren vill få det rent och vill ha köksredskap att använda för matlagning och bestick, glas och liknade för att äta och dricka med.

Vilka regler begränsar?

Det finns ju en mängd regler som begränsar hur disk utförs, i stort sett en utarbetad metod som de flesta av oss håller sig till. Vissa variabler finns dock som till exempel huruvida diskaren diskar över rinnade vatten eller inte. Varje familj kan också ha olika regler för hur och när och av vem disken ska skötas.

Ludifiera (spelifiera ) systemet.

Jag kommer på en mängd mer eller mindre bra spelsystem för att göra diskandet roligare. De vanligaste i en familj är nog att det används någon form av belöningssystem för att locka till exempel barn att göra denna tråkiga syssla.

Det är svårt att helt komma bort från belöningssytemet då det mesta upplevs som en belöning.

Här kommer i alla fall ett förslag på hur diskandet kan bli roligare i en familj.

Dela upp diskbänken i lika många rutor som diskande familjemedlemmar.

Ge alla föremål i köket en viss poäng (skriv en lista så det är dokumenterat). Till exempel kan en sked ha 1 poäng, ett glas 2, en stor kastrull 5 och så vidare.

För statistik på hur mycket alla medlemmar diskar. Torkning ger diskpoängen delat med hälften. En sked ger ett halvt poäng och så vidare.

Efter varje 100 poäng en diskare får så får denne exempelvis vetorätt i en fråga som familjen inte kan enas runt.

Vetorätt kan användas mot varandra men då måste den som battlar slänga in 200 poäng och så vidare. Kul va?

Under min utbildning har jag stött på fenomenet med dress code. Även om jag kan se fördelarna med det så säger något inom mig stopp. Jag vet inte vad det är men kanske är det rebellen inom mig som relaterar till Ebba Gröns gamla hit ”Vad ska du bli”. Detta vore den mest troliga orsaken till att jag irriterar mig på slipsar och polerade skor.

Dock tror jag att det är mer komplext och att det finns flera grunder.

Drescode verkar vara något som finns direkt och indirekt överallt i samhället. Jobbar du på kontor måste du ibland ha slips och kavaj. Är du gothare bör du ha en svart skinnrock och höga kängor för att nämna några exempel.

 Jag letade runt lite på internet om varför vi över huvud taget bryr oss om hur kläder ser ut. På Wikipedia hittade jag en intressant grej som handlar om Human physical appearance. Det står följande:

Variations in the physical appearance of humans, known as human looks, are believed by anthropologists to be an important factor in the development of personality and social relations in particular physical attractiveness. There is a relatively low sexual dimorphism between human males and females in comparison with other mammals. However humans are acutely sensitive to variations in physical appearance, some theorize for reasons of evolution. Some differences in human appearance are genetic, others are the result of age or disease, and many are the result of personal adornment.

Some people have traditionally linked some differences in personal appearance such as skeletal shape with race, such as prognathism or elongated stride (but this is a controversial and sensitive matter). Different cultures place different degrees of emphasis on physical appearance and its importance to social status and other phenomena.

Om jag förstår texten rätt så handlar det om att utveckla sin personlighet för att underlätta för sig i sociala samanhang, men även för att attrahera en partner.

Hur blir det då om ett företag bestämmer att alla ska se likadana ut? Borde inte detta då ta bort delar av ens attraktionskraft och personlighet?

Och är detta då i sådant fall bra?

Vad säger forskningen?

Jag letade länge på internet efter forskning som påvisar positiva effeckter av att ha dress code, det närmsta jag kom var arbetsmiljölagar som påvisar nyttan av skyddsutrustning och att bära funktionella kläder. Jag tycker detta dock är en helt annan fråga som är svår att ha några negativa synpunkter om.

Jag hittar faktist inte mycket alls om detta, det jag däremot hittar är en mängd åsikter och forskning som berör skoluniformer. 

Jag läste igenom en c-uppsats av Anders Lowèn och Monika Jovanovska som bygger på intervjuer med lärare där fördelar och nackdelar tas upp.

Länken till deras c-uppsats finner du här under. Av utrymmes skäl väljer jag att inte lägga upp den här.

http://eprints.bibl.hkr.se/archive/00001020/01/Exarb_Jovanovska_Lowen.pdf

I den här c-uppsatsen tas det upp både för- och nackdelar med skoluniform. De två största fördelarna är att det kan minska mobbning och att det främjar att barn umgås oavsett huruvida deras föräldrar är rika eller inte.

Dock så finns det mycket lite underlag som kan styrka att det verkligen är så att mobbningen minskar på grund av skoluniform. På många engelska skolor har man stora problem med mobbning och detta trots att dom har skoluniform.

I Sverige har vi inte haft skoluniform sedan 1870. Det har varit på agendan vid en rad olika tillfällen att införa det, men beslutet har alltid blivit ett nej.

Anledningen till detta är mycket av samma skäl som jag kommer att ta upp under mina egna åsikter.

 Alltså har regering och riksdag gång på gång beslutat att det inte ska införas någon skoluniform i svenska skolor. Varför är det då så att vissa företag vill ha dress code?

 Är det så stor skillnad på lönerna på företag att det syns hur mycket olika personer tjänar och att detta då kan leda till motsättningar?

 Eller förekommer det mycket mobbning på företag på grund hur olika personer går klädda?

 Varför dress code på företag?

Efter ett ivrigt sökande efter svar hittar jag följande på sidan

http://www.libsci.sc.edu/bob/class/clis724/SpecialLibrariesHandbook/neal.htm:

 Why are we implementing a dress code?

In libraries with a great deal of interaction with the public, image is very important. Many people will be turned off by staff members who dress sloppily or wear clothing with potentially offensive images or words. This type of dress can also have a serious negative impact on employee performance as well. If a coworker proves to be a distraction, the other employees will have a hard time concentrating on their work.

In a library where the staff only interact with other employees of the same company, improper attire can project a negative image as well. If the library staff does not dress as well as coworkers, there will be some resentment. At the very least, the library staff needs to dress as well as the users of the library in a corporate setting.

If there are problems with a particular employee dressing badly or not maintaining proper hygiene, the option of setting a dress code for all staff members is an easy, non-confrontational way of solving a problem. Many librarians have an aversion to possible conflict in the workplace and want to avoid any possible altercations. While this is not an optimal stance for a manager to take, we must face the fact that this is so. It can be said that establishing a dress code is an overreaction or a show of cowardice in this situation, but it can be a relatively pain free method of dealing with this problem as well as eliminating this predicament in the future.

Alltså om en anställd är slarvigt klädd eller har upprörande budskap på kläderna så kan det påverka både kunder och kollegor.

 Frågan är bara vem bedömer vad som är slarvig klädsel eller inte och det finns väl lagar som säger att personer inte får bära exempelvis nazistiska symboler.

 Vad fins om dress code på bloggar?

I min dammsugning om dress code på internet så hittade jag även en hel del råd om vad som är den korrekta dress coden i olika sammanhang. Bland annat så hittade jag på bloggen http://internqueen.wordpress.com/  följande text:

We’ve all seen what others wear to internship or job interviews and been very judgemental. That skirt’s too short. Is she trying to be seductive ? Those pants don’t match that jacket ! Why is she wearing hooker heels to a professional interview ? Why does he look like George of the Jungle for an interview ? Her dress looks like it’s from the 1984 Ann Taylor catalog.

Anyhow, I wanted to go through a list of tips so that we all are aware of what IS acceptable to wear to an interview and what is NOT. These tips are for the average business interview (ie: marketing, journalism, public relations, finance, law, advertising, media, etc). Just because you are interviewing to be an intern does NOT mean you get to DRESS like a college kid. The same dress code standards should be obeyed – as if you were an employee of the company. Good luck.

Den mening jag framförallt reagerade på är:  Just because you are interviewing to be an intern does NOT mean you get to DRESS like a college kid. Hur ser en sådan ut, kan inte de ha en mänd olika stilar, eller finns det ett generellt begrepp om hur en ”college kid” ser ut?

 Mina egna åsikter om dress code

Efter att ha sökt igenom forskning på Wikipedia, bloggar och hemsidor slår det mig att jag fortfarande inte har ändrat åsikt om dress code. Jag har däremot fått en bättre grund om varför jag tycker som jag tycker. Här under följer egna åsikter om dress code. Den vetenskapliga undersökningen jag refererar till här under är från ett TV-program som jag tyvärr har glömt namnet på. När jag skriver att det finns många som så refererar jag till en personlig undersökning jag har gjort bland mina kompisar.

 Jag har full förståelse för att man har ett blåställ om man är snickare eller gröna kläder då man är militär då det finns praktiska nyttor i detta.

Men kläder som du blir mer eller mindre tvingad att bära som inte fyller någon praktisk nytta, tycker jag är att kränka en individ, nästan på gränsen till rasism.

Att vi i våra kommande yrken kanske kommer att hamna på jobb som har denna förlegade regel är egentligen hemskt. Det är hemskt för individen som tvingas bära kläder han inte står för eller känner sig bekväm. Men det är även hemskt så till vida att du antar att din beställare har fördomar.

Beställaren kan mycket väl ha dessa fördomar och de har troligen uppståt just på grund av ett bruk av dress code. Det har aldrig hänt att beställaren har anlitat en punkare för att utföra dess beställningar då inga sådana existerar i den världen.

Alltså en rent rasistisk tanke byt skinn eller försvinn.

 ( kkk har alltid använd sig av dress code för att dölja personernas identitet )

Dock minns jag en föreläsning som jag kom ihåg som den bästa förläsning jag varit på. Det var troligen inte den bästa föreläsningen men jag kom ihåg det som att det varit det. Varför jag gör det beror på att jag själv kanske dömer folk efter utseende.

Det var en föreläsning som handlade om hur man skulle undvika fallskador inom vården. Det intressanta var att föreläsaren var tatuerad i princip från huvudet ner till fötterna. Han såg ut att ha suttit inne några vändor och hade spenderat några år på gym och hade ett antal piercingar.

Om mina förväntningar var låga ska vi inte tala om hur mina arbetskamraters förväntningar var eftersom de främst var övremedelålders kvinnor.

Dock tog föreläsaren oss alla med storm vilket inte var så svårt då förväntningarna var körda i botten. I detta fallet blev definitivt hans udda utsende och klädsel en fördel. Alla blev intresserade av vad han sa, alla kommer ihåg föreläsningen och pratar om den fortfarande. Inte minst så fick han alla att reflektera över sina fördomar. Altså att ha ett udda utsende gör att folk kommer ihåg dig. Inte bara dig utan faktist även det du sa eftersom förläsningen inte hålls av ännu en slipps gubbe.

Att det är på detta viset har visats i mängder av forskning. Det har till exempel visat sig att om du har en godispåse med tio svarta godisar och tio röda där en röd godis smakar lakrits så kommer du givetvis ihåg den konstiga godisen som smakar lakrits. Även om du blandar en godispåse med en massa godis där en bryter av färgmässigt från smak kommer du att komma ihåg vad den godisen smakar.

Jag förstår dock att det i vissa sammanhang kan bli problem med att se ut hur som helst. Framföralt med subkulturer som står för väldigt starka åsikter som till exempel nynazister eller liknade. Men alla kläder är laddade mer eller mindre, vi dömer nog alla hunden efter håret. Men att säga att slipps och kavaj är mindre laddat än ett par slitna jeans och en t-shirt med tryck på håller jag inte med om. Slips är för många som ett förtryck. Att man är en slav under kapitalismen, företaget, myndigheten, staten eller liknade. Dessutom så ser en del människor på slipsen som en symbol för maktförtryck.

En orsak till att slips och kavaj fortfarande ses som det beror inte längre på att det bara är en viss grupp i samhället som har råd att klä sig så, utan snarare att politikern som arbetar med ungdomsfrågor och besöker gymnasieskolor inte tar av sig slipsen då han träffar ungdomarna. Men ungdomen som blir politiker blir tvingad att bära slipsen om de vill ha ett jobb inom politiken.

 Förhoppningsvis kommer dress coden att helt försvinna även om en gammal förlegad maktstruktur kan vara svår att bryta. Dock så ser jag att det börjar bli mindre lt för att slippa det.

Slutsatts

Därför är jag emot dress code.

 1 det håller fast vid fördomar

2 i regel så håller det även fast vid något som av vissa upplevs som förtryck

3 det kränker individens yttrandefrihet

4 Det kan sålla bort många individer som skulle kunna vara en resurs, eftersom de väljer bort företaget eller branschen.

Exempelvis skulle ett företag med dress code ha extremt svårt att locka till sig en person med någon form av estetisk ådra.

5 det kan i många fall hämma kommunikationen snarare än gynna den.

6 Det ifrågasätter din kunds intelligens och antar att kunden har fördomar 

 Vad är bra med att ta bort dress code

 1 Individen sätts i fokus

2 En blandning av olika smaker och stil hade gynnat dialogen i många fall

3 Det hade kunnat förinta en rad fördomar, som i sin tur hade get positiv feedback till företaget.

4 Det skulle locka till sig oväntade resurser och tankegångar i form av individer som normalt sätt inte hade valt detta företaget eller branschen.

5 Gratis pr till företaget då de sticker ut från mängden.

 Sist men inte minst så umgås jag mer än gladeligen med mina vänner som är slipsnissar, punkare, hårdrockare, hiphopare, nördar, ghotare, syntare, gay, hattbrukare eller rent av nudister utan att jag har en åsikt om deras kläder och de umgås lika gladeligen med mig. Jag tycker det handlar om att respektera människor för deras inre och inte döma hunden efter håret. Ta lärdom alla ni företag som tvingar på människor kläder som inte fyller någon som helst funktion.

Premissen i ett spel är enligt boken Game design Workshop det inledande anslaget som förkunnar temat på spelet och oftast vilka karäktärer eller händelser som är de primära. Anledningen till att man har en premiss är att skapa ett ramverk för spelaren eller för spelarna att förhålla sig till. Det kan även fungera som en stämningsskapare.

2 Beskriv premissen i tre spel som du har spelat och förklara hur dessa premisser förhöjde spelupplevelsen.

When we where fighting

 I rollspelet when we where fighting  introduceras spelaren för vilken tid det är, det vill säga 1460-tal samt vilken roll spelaren har i samhället. Spelaren får också veta var den befinner sig och vilka primära mål spelaren har samt vilken relation spelaren har till sina medspelare. Detta gör att spelaren omedelbart kan sätta sig in i sin karaktär och veta vad den kan och inte kan göra. Till exempel skulle det inte för någon av spelarna i spelet gå att surfa på internet eller köra bil.

Simon the socere 2

I dataspelet Simon the socere 2 introt blir spelaren introducerad för huvudrollskaraktären i introtexterna.

Spelaren får se en komiskt ritad fantasy trollkarl springa runt och med mer eller mindre lyckade trolleritrix hjälpa förtexterna att dyka upp. Spelaren får med en gång reda på att det är en fantasy miljö och att Simon är en minst sagt klumpig trollkarl som visserligen besitter magiska krafter men som inte riktigt vet hur han ska hantera dem. Längre in i introt får spelaren i alla fall en hint om att det är ett problemlösar spel. Om än ett ganska så humoristiskt sådant.

Sacred

I Dataspelet Sacred blir spelaren även här introducerad till en fantasymiljö. Ett gäng impar förbereder en satanistisk ritual som en ond magiker ska använda för att kalla fram en demon. När trollkarlen kommer in med ett gäng troll som livvakter blir imparna rädda och springer därifrån. Trollkarlen utför besvärjelsen och tillkallar en demon som ser ut som djävulen själv. Men något går snett, imparna har inte gjort alla förberedelser och demonen vänder sig mot magikern. Magikern försöker desperat slänga besvärjelser mot demonen men de studsar av honom som regndroppar, och magikern dör eller blir demonens slav, detta framgår mindre tydligt.

I premissen till Sacred får spelaren lära känna miljön han får se sin fiender och av stämningen framgår det rätt tydligt att det inte är något humoristiskt spel. Spelaren får dock inte i det här läget någon hint om vem han eller hon spelar för karaktär.

 3 I ett senare kapitel ges exempel på olika punkter som kan vara bra att ha med i ett designdokument. Läs punkt 7 Story (sidan 374–375). Hur tror du att författarna ser på berättelser (story)? Använd begreppen spelaren som publik och spelaren som författare.

Författaren menar helt klart att spelaren är publik och att spelaren inte är den som kan skriva storyn. Men det finns en rad exempel där spelaren i stor grad skriver sin egen historia och där gamedesignern bara har satt ramverket som spelaren ska förhålla sig till mer eller mindre styrt. Exempel på detta är så gott som alla rollspel. I rollspelet When we where fighting skapar spelarna sina egna scener och är i alla högsta grad en del av författandet. Det enda som gamedesignern i det här fallet lägger sig i när det gäller berättelsen är:

1 Att spelarn måste förhålla sig till ett tärningssystem när det blir konflikt.

2 Att spelarna måste hålla sig till scener när de berättar.

3 Ett tärningssystem som avgör vems tur det är.

4 Tiden, miljön, startförutsättningarna och att spelarna spelar mänskliga personer.

Förutom dessa punkter så författar spelarna och spelledaren själva storyn.

Här är analysfrågorna för måndag eftermiddag. Analysera filmen One Man Band.

1.      Vilka är berättelsens karaktärer?

2.     Vilka val gör karaktärerna?

3.     Baserat på deras val, hur kan man beskriva karaktärernas personligheter?

4.     Hur går det för dem?

5.     Tema = 3 + 4.

1 Flickan, musiker 1, musiker 2, brunnen och den rika människan som ger flickan pengar.

 2 Det görs en mängd olika val, framförallt av flickan. I början så väljer hon att inte lägga pengarna i brunnen. Musiker 1 väljer att börja spela precis när flickan ska lägga pengar i brunnen. Musiker 2 väljer att försöka konkurrera med musiker 1 om flickans peng. Då väljer musiker 1 att skärpa till sig och göra bättre ifrån sig och så här håller det på tills de gör flickan rädd. Det resulterar i att flickan tappar pengen i en brun. Då gör flickan valet att kräva tillbaka pengen av någon av musikerna, men de har inga pengar. Så istället väljer musiker 1 att ta en fiol av musiker 2  och ge den till flickan. Flickan väljer då att börja spela. En rik person väljer då att ge henne en hel kappsäck med pengar. Hon väljer därefter att retas med de båda musikerna innan hon slänger två mynt i brunnen ( fontänen)  så att de hamnar ett antal meter över marken. I slutscenen så väljer de båda musikerna att försöka samarbeta för att komma åt mynten men de håller på ända in på kvällen och så vitt jag vet försöker de än.  

 3 Flickan har en slant hon vill spendera men hon är tveksam på vad. Musikerna blir i detta fall någon slags form av konkurrerande försäljare. I början så blir flickan imponerad. Men efter ett tag blir hon mest förvirrad och till slut ledsen. Hon känner att hon inte har makten över myntet och tappar det till slut. Men i slutet på filmen så tar hon tillbaka makten när hon får en massa pengar.

 Flickan skulle jag beskriva som osäker, spontan, talangfull.

 Musiker 1 är bufflig, girig, uppfinningsrik, konkurrensinriktad.

 Musiker 2 är sofistikerad, girig och uppfinningsrik, konkurrensinriktad.

 Brunnen är bara tyst och gör ingen anspråk på någonting.

 Den rika personen tycker om barn som spelar fiol och är uppenbarligen rik.

 4 den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Scrum 

Jo det var intressant att testa på att jobba med Scrum som projektmodell.

Jag är inte helt säker på att vi följde Scrummodellen till punkt och pricka, men slutresultatet blev ju bra så det gjorde troligen inte så mycket. Den ändrades och misstolkades även en del  under veckans gång vilket i vissa fall ledde till en del förvirring.

Jag som var Scrummaster hade kanske en speciell roll när det gäller projektet. I viss mån tyckte jag nästan att jag blev Scrummaster över hela projektet då jag märkte att alla nummer ledde till min mobiltelefon. Detta var bara kul men jag hade nog svårt för att få alla lika engagerade i festen som jag själv var.

Fördelarna med skrum tyckte jag var att jag som Scrummaster hade en god överblick över hela projektet. Problemet var kanske att det blev lite väl många bollar att ha i luften då jag kände att alla som var delaktiga i festfixeriet vände sig till mig. Men det var en bra övning att se att jag klarade att hålla så mycket koll som jag faktiskt gjorde.

En annan stor fördel med Scrum var att jag tyckte att det lades så mycket mer tid på utförandet istället för att planera inför det som skulle göras. Detta passade mig perfekt, eftersom jag är tämligen dålig på att göra diagram, tidsscheman, milstolpeplan med mera. I Scrum var det mycket lättare att få en överblick och veta när något faktiskt var klart. Inte minst vem bryr sig egentligen om en power point så länge inget faktist har blivit gjort. Jag känner i bland att när man använder Vattenfallsmetoden så krävs det en snygg presentation för att visa varje del i projektet. I scrum har ju alla koll på vad alla gör så då behövs det bara en presentation över den färdiga produkten eller vad det nu är man ska göra.

En annan sak som jag tyckte var mycket positiv var att det enligt Scrum modellen hölls fasta möten och att vikten av att vara på plats betonades.

Personligen tyckte jag kort och gott att Scrum var mycket roligare och kanske även en mer effektiv projektmodell att använda än vad Vattenfallsmetoden är. Den känns faktiskt lite mer mossig i jämförelse. Scrum känns även lättare att lära sig som model betraktat. Alltså den fokuserar mer på vikten av ett bra ledarskap som jag tycker är den viktigaste delen i ett projekt och lite mindre på diagram, presentationer och dylikt.

Det som var lite problematiskt under det här projektet var att jag tror att över hälften av klassen inte hade någon större koll på hur Scrum egentligen fungerade. Detta berodde väl till stor del på att det var väldigt hög frånvaro när Scrum gicks igenom. Men det kan man ju knappast beskylla Scrum för. En   annan sak som hände var att vi tenderade att bli en stor grupp. Detta tror jag var bra för vissa och mindre bra för andra som kanske hade svårare att visa framfötterna och fokusera på sin del av att fixa festen.

Jag tror att jag i framtiden, om jag ska jobba som projektledare, kommer att förespråka Scrum som arbetsmodell. Jag har nämt en mängd fördelar som jag tycker att den har. Men dess främsta fördel är ju att den följer en priolista i stället för en tidslista. En annan sak som jag tror att Scrum gör är att den får de medverkande att känna att de är del av något större. I och med att de får reda på vad alla andra i olika projektgrupper gör tror jag det höjer motivationen, sammansvetsningen på företaget och kanske till och med väcker viss tävlingsinstinkt hos vissa av deltagarna. Jag tror även att det skulle gå att använda Scrum med en del modifikatoner även i ett klassiskt Vattenfallsprojekt. Även fastän väggarna inte är på plats kanske du på något vis kan börja jobba på taket? Eller så kanske bara jag är för visionär.

Tyckte att i samtliga fall att jag behövde använda ett rätt så instruerandeförhålingsett.

projekt-icebug2